Tänkvärt

ATT BÄRA PÅ DET FÖRFLUTNA

Det mänskliga sinnets oförmåga, eller ovilja, att släppa taget om det förflutna illustreras väl av berättelsen om det två zenmunkarna Tanzan och Ekido, som promenerade på en landsväg som hade blivit mycket lerig efter ett kraftigt regn. I närheten av en by träffade de på en ung kvinna som försökte ta sig över vägen, men lervällingen var så djup att den skulle ha förstört den vackra sidenkomonon hon hade på sig. Tanzan tog henne i sin famn och bar över henne till andra sidan.

Munkarna gick vidare under tystnad. Fem timmar senare när de närmade sig templet där de skulle övernatta kunde Ekido inte lägga band på sig längre. ”Varför bar du den där flickan över vägen?” frågade han. ”Vi munkar får ju inte göra sådana saker”

”Jag satte ner flickan för flera timmar sedan”, sa Tanzan. ”Bär du på henne fortfarande?”

Föreställ dig nu hur livet skulle vara för någon som lever som Ekido hela tiden, som är oförmögen och ovillig att släppa taget om händelser och situationer och därmed samlar på sig mer och mer ”skräp” i sitt inre, så får du uppfattningen om hur livet är för de flesta människor på jorden. Vilken tung börda de bär på från det förflutna.

-Eckhart Tolle från boken –En ny jord, Ditt inre syfte.