En liten berättelse om min resa, Från Tårtor och Choklad… till möten om känslor…

Vilken resa varje liv är… alla har vi en historia att dela… här kommer lite av min…

Som liten tjej tecknade jag tårtor både avigt och rätt, krusidulliga tårtor med massor av girlanger och blommor, speciellt rosor. De var ofta i väldigt många våningar, färger och former. För det mesta stod det ett brudpar eller en prinsessa vid sidan om denna tårtskapelse. Det målades i vattenfärg, fingerfärg eller med en blyertspenna i skolans böcker.

Sedan gick det över i lera, på den tiden bodde jag väldigt nära ett ljuvligt skogsområde med både våtmarker och strövområde. Där hittade jag naturlig lera i marken, vilket var ett fantastiskt fynd. Genast formades den till rosor eller i alla fall blommor av alla de slag. Det kombinerades med eget gjorda båtar av det naturliga materialet som fanns att tillgå de blev bärare av dessa blommor och sedan sattes i vattendraget och fick förgylla färden nedströms tills den vackra blomman var förenad med vattnet och marken igen.

Med mig på den här tiden är en betydelsefull liten gumma som hette Anna-Lisa. Av någon anledning var jag nere i vårt gemensamma källarutrymme där tvättstugan fanns, när Anna-Lisa med dörren öppen och tvätten i högsta hugg säger Hejsan! till mig. Det var början på en mycket fin vänskap. Jag hjälpte henne med tvättkorgen och blev bjuden på den godaste chokladen jag någonsin smakat. Tant Anna-Lisa var finsmakare och åt minsann inte vad som helst köpt hur som helst. Nä, det här var gumman med krav och kärlek till det som var gott och nyttigt både för människa och natur. Så den chokladbiten jag fick smaka var minsann av högsta kvalitet med hög kakaohalt och importerad från något land som jag inte förstod om det var namnet på den choklad jag åt eller den affär som hon köpt den av.

Vid varje högtidligt tillfälle blev det choklad av högsta kvalitet, och att en liten tjej på ca 6 år skulle gilla denna mörka delikatess var vad jag förstått senare lite ovanligt när det begav sig. Ganska snabbt blev den alldeles för ljusa chokladen mindre tilltalande.

Vårt kök på Hagagatan blev sedan hårt prövat när jag skulle undersöka mina talanger som bagare (som var det namn jag kände till då) En tålig mamma och massor med spännande ingredienser var vad som behövdes för att väcka den skaparglädje jag kände fanns i mitt inre. Det kanske var smaker och konsistenser som fick finslipas genom åren, men talangen fick ta form och ledde fram till –Tårtor. Och jag kände att det här är min passion. Med tanke på alla dessa teckningar så kanske det är förståeligt.

Redan innan jag blev utbildad var jag i full gång med att skapa mästerverk till mina nära och kära. Sedan fick någon utanför familjens kalas nys om mina talanger, och den första förfrågan blev till en sömmerska. På den tiden hade jag inte så stor tillgång till konditoriprodukter så jag fick tillgodose skapelsen med rosa, grön och gul marsipan. Det blev en rosa tygpacke med uttryckta blommor på, jag gjorde även en trådrulle med lite grön tråd på samt en massa gula knappar och ett tjusigt måttband som låg lite fint över tyget. Den blev mycket uppskattad och första tanken kom om att det här kanske är något att bygga vidare på. Så blev det… det dröjde inte länge förrän min första bröllopsbeställning kom där jag verkligen kände att det är just det jag vill göra –Bröllopstårtor.

Tankar kring företagsidé blev allt tydligare och utbildningar kändes aktuella. Jag sökte mig till kunnigt folk och hela den resan är en historia i sig. Men för att inte skapa en hel bok i ämnet kan jag förkorta det med att säga att jag fann en utbildning som ledde fram till gesällbrev, guldmedalj, och rankad 1;a i klassen.

Efter den utbildningen körde jag igång min lilla tårtstudio. Konstnärsateljén som erbjöd tårtor efter kundens önskemål och dröm om en vacker skapelse som dessutom var otroligt ätbar i god anda. Det första året var en spännande resa i utvecklingens tecken. Det stod klart ganska tidigt från start att jag var sugen på mer tårtkunskap. När det var film på tv och det handlade om bröllop så var det tårtorna jag kollade in. Det var stor skillnad på dem jag hade sett och smakat i det svenska konditoriet. Så Englands sätt att göra tårtor på i Sugarcraft blev mitt mål. Även det är en bok i sig eftersom den berättelsen har många härliga anekdoter att ta del av. Fråga mig då vi ses så berättar jag gärna i detalj. Här beskriver jag det kortfattat som följer att jag fick en fantastisk kontakt med en kvinna vid namn Joy och samarbetet tog fart så det stod härliga till. Jag blev lärd och diplomerad många gånger om som Sugarcraft specialist. Fantastisk kunskap till min nu väldigt trångbodda lilla tårtstudio. Det var dags att expandera.

En ny lokal kom i sikte och flytten blev ett faktum. Nya inköp gjordes, färg och form bestämdes och företaget tog åter en ny form. Beställningar trillade in och snart var jag i full fart med att göra dessa fantastiska mästerverk som kunden fick vara med och bestämma utförandet på. Mina talanger uppmärksammades och jag hamnade i både tidning och radio och sedan syntes jag även i Tv vid något tillfälle.

I detta flöde stannade jag en stund och njöt av framgången, det blev bokningar längre och längre bort ifrån den ort där jag huserade och vid ett flertal tillfälle åkte mina tårtor även utomlands. Vår före detta stadsminister tog del av en tårta som jag kallade den skånska sensationen. Den hade smaker av äpplen såklart eftersom jag befann mig nära Österlen samt puder av kanel i grädden och en smak av framträdande vanilj, utsmyckningen gick i de skånska färgerna gult och rött i det emblem som beställaren hade som varumärke. Allt var och förblev handgjort, det var mitt varumärke.

Nu närmar vi oss det här att jobba med personutveckling.

Vid närmare eftertanke på att allt var handgjort, blev jag snabbt återkopplad av mina kunder till vilken skillnad det var på smak, utförande, service men framför allt känslan…

Nästa steg jag tog i den känslomässiga riktningen var –Chokladen, jag har ju en go historia om hur jag i tidig ålder kom i kontakt med dessertkökets diamant, den mörka chokladen.

Detta blev mitt nästa projekt, jag bestämde mig för att jag ville vara en av dem som förde den fantastiska historien om Chokladen framåt. Så det var till att börja plugga igen. Kunskap skulle anammas och produkter skulle beställas. Jag hittade en ljuvlig choklad som jag direkt fick känsla för och bestämde mig för att det var den jag skulle använda till mina berättelser och provningar. Med lite lätt marknadsföring kom jag med ens ut på marknaden som chokladprovare och hade i ganska snabb takt byggt upp ett fält från Ystad upp till nära Göteborg. Här träffade jag intressanta företagare och deltagare till mina chokladprovningar och utbytte livs-historier.

Mellan varven bland tårtor och provningar lärde jag mig även att bli pralintillverkare, praliner och tryfflar som jag vackert exponerade i min lilla ateljé. Med dessa som samtalsämne hos mina trogna kunder så blev formen samtal och uppmärksamhet på kundernas inre resa allt bli mer påtaglig.

Även provningar jag utförde kom jag än närmare det här med känsla. Det jag förmedlade var ju just det, känsla. Beroende på vilket sätt du inmundigar en bit av den ljuvliga chokladen så upplever du allt mer smaker ju mer du är fokuserad och närvarande.

Där kom det in allt tydligare på min resa, Fokus och närvaro. Hela tiden har jag varit på spåret till det som leder mig hit till det jag är i dag…. Känsloguide. Eller vad vi nu ska sätta för namn på att jag bemöter Dig i känsla och förstår och ser vad som orsakat de du nu upplever som blockering i ditt liv.

Fast vägen dit handlar förstås inte bara om tårtor och choklad, utan om den uppmärksamheten och livserfarenheten som kommer mellan raderna av hela ens liv. Mitt intresse för närvaro och självkännedom kom i tonåren, där jag för första gången kom i kontakt med meditation. Det var för mig som ung tjej inte särskilt lockande att sitta still och försöka tänka på ingenting som kvinnan beskrev det, men något i det fastnade hos mig och jag bar med mig det och bär fortfarande med mig den tankeställare jag fick av just den händelsen. Idag är meditation en del av mitt liv.

Allt eftersom åren gick och alla dem där både glädje, sorg och svårigheter vi ska igenom så kom jag närmare mig själv och den förmåga som jag bär på.

Förmågan att känna igen och läsa av känslor. Jag kände att jag även i detta område behöver någon form av kunskap och hittade spännande kurser som både blev bra för mig och vissa som inte blev så bra. Men ändå blev till kunskap. Hur vi än vänder på det så finns det ingen med ultimat kunskap om hur vi fungerar i vårt inre. Det är varje människa förunnat att det är en unik sammansättning av lärdom i livet och det arv vi bär med oss. Därför blev det för mig än viktigare att vara i så god självkännedom själv att jag visste skillnad på mina egna och andras känslor vid de sessioner människor väljer att boka hos mig. Jag är och förblir så länge jag är här, själv en människa som påverkas och tar intryck av min tillvaro.

Mitt uppdrag som spegel och påminnare är att Ni som kommer till mig, ska komma Er själva närmare…

 Med kärlek och värme

Ann/Embrace

ann

Share This

Dela detta!

-dela detta inlägg med dina vänner.